| Obevekligt växelspel mellan människan och världen
|
 |
|
| Skrivet av soren |
2008-09-14
Ångest framträder när de första tecknen på förändring växer fram. En
förändring kan uppstå i alla miljöer. Dess struktur formas dock av det
samhälleliga, vilket samtidigt skapar de nödvändiga förutsättningarna
för förändringen.
Det är stor skillnad mellan kris och förändring. Sistnämnda planeras
undan för undan i form av en ideologi. När den omfattar hela
samhällsstrukturen har den till syfte att påverka i största möjliga
omfattning, den kan observeras inom vårt arbetsområde och är då
relaterad till alla slags anpassningsstörningar. När
kommunikationssystemen råkar ut för störningar hamnar individen
(subjektet) i situationer som präglas av tilltagande isolering och
desintegration. Där är det också möjligt att observera det kollektiva
patologiska fenomen - anomi -som beskrivits av Durkheim. Det
karaktäriseras på såväl individ- som samhällsnivå av desintegration,
fragmentering och splittring. Vi möter sålunda ett splittrat samhälle
med splittrade individer.
Revolutionära rörelser kan utgöra uttryck för förändring. Om de förmår
inta en autentisk sådan roll kommer det snart att från olika
vetenskapliga och politiska områden framträda individer (subjekt),
vilka intar en motsatt roll och representerar ett förändringsmotstånd,
vars syfte är att upprätthålla den existerande strukturen för att
därigenom motverka att något förändras. Förändringsförespråkarna eller
-ledarna tar som sin uppgift att planera förändringen, vilken dock
ständigt hindras av - institutionaliserade eller
icke-institutionaliserade - strukturer i form av vissa
påtryckningsgrupper, som tilldelar sig själva rollen som väktare av
status quo; därvid personifierar de motståndet. Dessa grupper utgör
tydliga uttryck för en reaktion som i sin tur styrs av mycket större
och talrikare grupper med internationella förgreningar. Syftet är att
motverka förändring och att behålla den dittillsvarande stereotypa
situationen. |
| Senast uppdaterad ( 2008-09-14 ) |
| Läs mer... |