En föreläsning hålls i november månad 2008 på ett möte vars egentliga syfte är att möta (och organisera) personer med intresse för grupper och gruppbehandling. Inlagt som övrig punkt är en föreläsning om operativ grupp.
Föreläsningen blir kort och introducerande omkring det gruppoperativa perspektivet (i och med att en ganska stor del av mötet i övrigt uppehåller sig kring dess egentliga syfte) och åhörarskaran är liten, ca 10 personer varav flertalet redan känner till det gruppoperativa konceptet. Det visar sig att några av dessa personer redan använt sig lite av metoden. De emergenter, som ”springer fram” ur mötet, är följande:
- I motsats till mer bionskt/AGSLO-orienterade grupparbetssätt tycks den operativa gruppen ge mer lugn i diskussionerna (som kontrast till det mer ”attackerande” förhållningssätt som präglar förstnämnda modell).
- Vad är egentligen att arbeta med grupper och hur kan man tänka? Måste man kanske avlägsna sig från det gruppterapeutiska fokuset och även se andra sätt att förhålla sig till grupper, exempelvis det gruppoperativa konceptet?
- Att under ett visst skede av föreläsningen om operativ grupp blir det naturligt att rita spiralen och vektorsmodellen som ett sätt att illustrera det pichonianska tänkandet. Är detta en viktig emergent som egentligen hör samman med just det gruppoperativa konceptet? Att tydlighet och klargörande är så viktiga ingredienser och därvid blir illustrationer (som en ”räls” att kommunicera information på) ett naturligt inslag. Vad sker i en grupp när man tar bilder exempelvis till hjälp?
- Kan de två figurerna (spiralen och vektorsmodellen) läggas ovanpå varandra? Möjligen blir det då mer komplicerat att åskådliggöra det explicita och det implicita i förhållande till varandra. Finns det explicita och implicita apsekter i varje vektor exempelvis? Eller är det så att graden av implicitet ökar ju längre ned i vektorsmodellen man kommer – och likaså att i den dialektiska spiralen (om man fortfarande tänker sig figurerna lagda ovanpå varandra) ligger tillhörighet och kommunikation närmare det explicita, medan relevans/tillämplighet och télé ligger närmare det explicita?
- Att inte glömma hur Gestaltkonceptet ”figur-bakgrund” finns med som en viktig aspekt i det gruppoperativa konceptet (liksom i det gruppanalytiska).
- Innebär det faktum att operativ grupp och pichonianskt tänkande ”installeras” i en verksamhet (eller i ett team) att spiralen ”naturligt” uppstår, alternativt att man på ett smidigare sätt kan integrera de olika individuella ECRO:n som finns närvarande?
- Den operativa gruppen präglas nog mer än gruppanalysen av en aktiv samordnare … och det sker genom uppgiftskonceptet. Och blir det därigenom också enklare att integrera ett kognitivt/kbt-tänkande i ett gruppoperativt angreppssätt?
- ECRO blir en bakgrund ur vilken olika synsätt kan kliva fram och betonas? ECRO alltså som något av en ”metateori” som skapar ordning bland de olika teoretiska perspektiven … konceptualiserar (liksom i den skötargrupp Pichon samordnade i början på 40-talet) och ”relativiserar” alltså den fragmenterade teorivärld som söker beskriva de fenomen som finns i grupper (och individer).