Att försöka säga något om den ”pichonianska rörelsens” framtid är inte helt lätt i och med att så många av de ledande namnen i såväl Sydamerika som Europa (Ana Quiroga, Gladys Adamson, Joaquín Pichon-Rivière, Leonardo Montecchi, Horacio Foladori, Rosa Jaitín, Thomas von Salis med flera) håller på att bli till åren komna.
Vad som dock kan sägas är att den pichonianska ansatsen (såväl individuellt som gruppsligt) enligt min mening hör till det mest intressanta som kommit fram under andra hälften av 1900-talet och att den befinner sig fullt i nivå med den lacanianska ansatsen, som fått en mycket större spridning (såväl i de latinska som de anglosaxiska länderna) än den pichonianska. Att det pichonianska tänkandet inte fått samma publicitet som det lacanianska kan tänkas hänga samman med att det finns en underliggande mer politisk (vänster)tendens i det pichonianska ”budskapet” – trots att han själv uttryckligen varnade för att ”man gör inte revolution med hjälp av psykoanalys eller psykologi”.
Man kan för övrigt utan större svårigheter tänka sig det pichonianska projektet som en del av upplysningstänkandet - att ”lysa upp” och bringa klarhet.
“Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. Alla människor är kapabla att tänka själva … Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar … En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan” (Wikipedia).
Det finns, som nämnts, ansatser och en önskan från den italienska Rimini-gruppen – med Leonardo Montecchi som drivande kraft – att mer systematiskt forska omkring det pichonianska konceptet. Samma sak gäller för Fernando Fabris vid Ana Quirogas socialpsykologiska Skola i Buenos Aires. Fabris har, som tidigare nämnts, skrivit dels en mycket läsvärd biografi på spanska om Pichon-Rivière: Pichon-Rivière, un viajero de mil mundos (Pichon-Rivière, en resenär genom tusen världar), dels ett slags fortsättning på den boken med titeln Pichon-Rivière y la construcción de lo social (Pichon-Rivière och det socialas konstruktion; utgiven 2012), bägge två med omsorgsfull källforskning. Även Gladys Adamson har höga ambitioner vid sin socialpsykologiska skola i Buenos Aires och hon fortsätter att ge ut forskningsinriktade böcker av hög kvalitet.
Det finns dock ingen mer uttalat vetenskaplig forskning i vedertagen mening omkring de pichonianska begreppen (som annars finns väl definierade och beskrivna i två stycken ”diccionarios”/ ordböcker med fokus på Pichon-Rivières teorier) och detta kan också utgöra en bakgrund till att hans så intressanta perspektiv har svårt att nå ut (i dagens positivistiska evidenskultur).
Slutligen – en uppföljare till Madridkonferensen 2018 var tänkt att hållas i Brasilien under hösten 2020. Corona-pandemin gjorde att evenemanget ställdes in. Istället tänkte man sig att hålla konferensen över Cybel Space 2021-22 varav den första tredjedelen hölls den 29 maj 2021. Denna planering verkar att fortsätta vara aktuell, men med det tillägget att vissa planer finns att ändå kunna hålla ovannämnda konferens i Brasilien under hösten 2022 - såvitt inte yttre omständigheter (nya pandemiutbrott och restriktioner exempelvis) lägger hinder i vägen.
Just digital kommunikation och dess (framtida) möjligheter utgjorde fakiskt fokus för en av de texter som presenterades under Madridkongressen 2018. Jag tror inte att det är en alltför vågad gissning att anta att detta alternativ (som del av den teoretiska och praktiska referensramen) kommer att aktualiseras under framtida pichonianska kongresser och sammankomster – oavsett om dessa äger rum ”live” med människor samlade på en enda fysisk plats eller om de sker via ett digitalt ”rum” på nätet.
Armando Bauleos invigningstal vid Madridkongressen 2006 äger, enligt min mening, fortfarande en stor aktualitet vad gäller att försöka tänka om det pichonianska projektet och den operativa gruppen:
“Från början utgick den operativa gruppen från en "primitiv" erfarenhet på ett mentalsjukhus i Buenos Aires någon gång på 40-talet (en mytisk födelsemodell) - och de operativa gruppernas idé och praktik kom därefter att genomströmma olika regioner eller länder …
Hurdant är förhållandet mellan det operativa tänkandets begrepp och den aktivitet som idag utvecklas i grupperna - och allt detta "utklippt" ur detta historiskt-socialt-ekonomiska här och nu? Den analys som sker ... bör ta sin utgångspunkt i detta här och nu … Att arbeta (gruppoperativt) innebär att anträda färden mot ett annorlunda tänkande än det man dittills praktiserat”.
Den nya oväntade riktning världen har tagit i och med Corona-pandemin tycks onekligen ha öppnat vägen mot ett annorlunda tänkande.
Den pichonianska rörelsen har ett filosofiskt motto, hämtat från den spanske poeten Antonio Machado, och det får tjäna som en illustration till den bok jag nyligen givit ut (”Enrique Pichon-Rivière. En lång sydamerikansk resa i tid och rum … En antologi redigerad av Sören Lander”/Edit.Gropativo/SL).
Vandrare, det finns ingen väg,
den uppstår när man går.
… och vänder man blicken tillbaka
ser man stigen som man aldrig
åter kommer att beträda.
Vandrare, det finns ingen väg,
bara kölvatten på ett hav.
(Campos de Castilla CXXXVI, Proverbios y Cantares XXIX)
Och detta är väl den enda möjliga framtidsförutsägelsen som kan göras om den pichonianska rörelsen och vart den är på väg …
Sören Lander
2022-03-19